Urpremiär 23-24 mars 2017, NorrlandsOperan Umeå
29-31 mars, Dieselverkstaden Nacka

Öppet samtal 30 mars efter föreställningen på Dieselverkstaden, mellan koreografen Helena Franzén, dansaren Katarina Eriksson och psykolog och psykoanalytiker Eva Löwstedt.Med utgångspunkt från Siri Hustvedts essäer Leva, Tänka ,Titta.delar de med sig av sina tankar kring minnet.

Att minnas det som aldrig hänt

Kanske är våra minnen ett slags tidsmaskiner som markerar vår dödlighet, ett slags fönster till ett tidigare liv, eller livet i framtiden. Vår tid är besatt av hågkomst, att samla in och dokumentera oss själva. Vi gör allt för att säkra vår egen existens. Våra subjektiva minnen är under ständig omtolkning och redigeras hela tiden. Vad blir då kvar av de minneskapslar vi alla bär omkring på?

Kan vi likställa vår förmåga att minnas med vår förmåga att glömma som samma slags överlevnadsmekanismer? Dansen uppstår och försvinner lika hastigt i nästa ögonblick, vad finns kvar? Fenomenet kan liknas vid det mänskliga minnet som på samma sätt utgörs av ett nu som ständigt omstruktureras och redigeras om.

Helena Franzén fortsätter sitt sökande runt existentiella teman om människans förhållningssätt till sin egen utmätta tid. Efter att ha läst ”Leva, Tänka, Titta” av Siri Hustvedt uppstod många frågor kring människans förmåga att minnas. Hur och varför minns vi? Vad väljer vi att minnas och vad blir kvar när vi lämnar jorden? Vad är det att ha ett kroppsminne? Kan vi minnas det som ännu inte har hänt?

De sex dansarna uttolkar Franzéns utmejslade rörelsespråk i en hudnära föreställning där resonas och rytm ställs i fokus, ett alldeles speciellt fysiskt landskap växer fram. Publiken träder in ett slags gränsland där skiljelinjen mellan det som är innanför och utanför, helhet och del, jag och inte jag, förändras hela tiden.

Jukka Rintamäki skapar återigen musiken, denna gång består instrumenteringen av en analog synth, trummor och ekon. I Musiken blir ekot, upprepningar och förvanskningar av musikfraser ett genomgående tema. Musiken finns kvar ett tag, för att sedan långsamt klinga ut och försvinna – What’s left behind…

Tillsammans med Markus Granqvists ljusdesign och Håkan Jelks videoprojektioner, byggs suggestiva stämningar upp som kan vara tvetydiga, drömska och glidande.

Helena Franzéns senaste dansverk What´s left behind är som ett avvägt koncentrat av hennes koreografi, rentav ett miniretrospektiv”.
Om det är någon koreograf som lyckas skapa ett tillstånd eller rättare sagt en omisskännlig stämning i sina verk som hon gärna återvänder till, så är det Franzén.”
ett stillsamt utforskande, ett verk vars intellektuella efterklang är tydlig och stark
Västernorrlands Kuriren

Ett väl sammanhållet verk där de sex dansarnas skicklighet och uttrycksfullhet blir något att minnas långt efter att applåderna klingat av”.
Folkbladet

Koreografi: Helena Franzén
Dansare: Katarina Eriksson, Joel Fritzon, Åsa Lundvik Gustavson, David Norsworthy, Elizaveta Penkova, Patricia Saliba.
Musik: Jukka Rintamäki. Musiker Daniel Hedin trombon, NorrlandsOperans Symfoniorkester
Ljusdesign: Markus Granqvist
Kostym: Helena Franzén
Videoprojektioner: Håkan Jelk
Producent: Lena Uhlander

Go top