
Det här är Helena Franzén
”I varje dans vill jag hylla det ogripbara – det som inte går att förklara men som berör. Jag fascineras av en hypnotisk enkelhet, där rörelsen bär på både kraft och skörhet. Jag ser mig själv som en budbärare för kroppens språk och allt det kan uttrycka. För mig hör allt samman: dansen, konsten, livet.”
Om Helena Franzén
Helena Franzén är en av Sveriges mest framträdande koreografer, med över 35 års erfarenhet som dansare och koreograf. Sedan 1990-talet har hon utvecklat ett unikt och personligt rörelsespråk som präglas av precision, rörelsekvalitet och en stark närvaro. Hennes verk har beskrivits som rörelsepoesi med fysisk intelligens och nerv – kännetecken som tydliggör hennes betydelse i det svenska danslandskapet.
Franzén har skapat närmare 100 sceniska verk som har turnerat både nationellt och internationellt. Hon har även koreograferat för institutioner som Skånes Dansteater, Göteborgsoperans Danskompani, Norrdans, The Edge och Nytt Dansk Dansteater. Hennes konstnärliga arbete sträcker sig även till yngre publik, utan att kompromissa med det särpräglade rörelsespråket som är hennes signum.
2019–2020 presenterades hennes retrospektiva utställning Mitt dansande liv på Dansmuseet i Stockholm. Utställningen samlade tre decennier av konstnärligt arbete genom filmer, fotografier, intervjuer och sceniska utdrag.
Samarbete och skapande
Helena Franzén är hängiven rörelsens variationsrikedom och arbetar tätt tillsammans med sina dansare som medskapare i den konstnärliga processen. Återkommande teman i hennes verk inkluderar minne, platsens påverkan och frågor om vår begränsade tid. Hennes långsiktiga samarbeten med dansarna Katarina Eriksson, Åsa Gustavsson Lundvik, Annika Hyvärinen, Elizaveta Penkova och Moa Westerlund har varit avgörande för att fördjupa hennes koreografiska arbete.
Musiken spelar en central roll i Franzéns verk. Hon arbetar med specialskriven musik som bidrar till ett komplext samspel mellan rörelse och ljud. Sedan 2005 har hon återkommande samarbetat med Jukka Rintamäki, som har komponerat musik till femton av hennes verk. Hon har också samarbetat med kompositörer som Stefan Johansson, Sten Sandell, Fagge Fagerström och Jenny Wilson. De senaste åren har Helena inlett ett samarbete med musikern och kompositören Emma Augustsson.
Dansfilm och interdisciplinära projekt
Under de senaste tio åren har Helena Franzén samarbetat med fotografen och filmaren Håkan Jelk. Tillsammans har de skapat dansfilmer med en avskalad estetik som ofta visas på internationella dansfilmfestivaler. Genom filmen strävar de efter att nå nya publikgrupper och visa samtida dans på ett tillgängligt och engagerande sätt.
Helena har också utforskat nya rum för sin konst. Hennes solo Reverberate (2022) på Norrköpings Konstmuseum är ett exempel på detta. Under 2024 genomfördes ett samarbete med Uppsala Konstmuseum med projektet Brytpunkt, som var en rumslig installation med live-framträdanden.
Undervisning och workshops
Helena Franzén har under sina trettiofem år som dansare och koreograf utvecklat en samtida dansteknik som sätter kroppens rörelsemöjligheter i centrum. Hennes undervisning kännetecknas av precision, närvaro och ett utforskande av kroppens potential, där tekniska färdigheter vävs samman med ett starkt konstnärligt uttryck. Hon undervisar regelbundet i contemporary dance, repertoar, improvisation och komposition och inspirerar sina deltagare att fördjupa sig i rörelsens dynamik, musikalitet och rumsmedvetenhet.
Hennes workshop, Embodied Awareness, erbjuds regelbundet till yrkesverksamma dansare genom samarbeten med aktörer som Dansalliansen i Stockholm, Danscentrum Väst i Göteborg, Danscentrum Syd i Malmö, Skånes Dansteater och Regionteater Väst. Workshopen ger deltagarna möjlighet att arbeta med detaljerade rörelsekvaliteter, samtidigt som de uppmuntras att spåra kroppens sensoriska intelligens och förkroppsliga rörelsematerial på ett sätt som är både personligt och konstnärligt meningsfullt.
Texter om Helena Franzén
Hennes verk berättar om att vara i rörelse, att existera i tid och rum, att vara kropp i sin helhet och i sina delar. De berättar om de hur de inre och yttre landskapen interagerar, skiftar plats, upprepar sig, försvinner. För att återuppstå på nytt.
Helena utforskar kroppens oändliga möjligheter med sträng koncentration, det må vara en handleds vinklar- en skuldras kurva, en handflatas sensoriska yta. Tyngd, lätthet- vad betyder det att trycka en sluten hand mot golvets hårda yta? Hur många sätt går det att flytta en kroppsdel, ge den en plats i rummet? Vad uppstår i mellanrummet? Rörelse? Tomhet? Rörelserna tycks alltid vara omslutna av en tyst rymd som skapar en textur som lägger sig snuddande nära huden. Rörelsen är allt. Rörelsen skapar mening.
Processen börjar alltid i studion, ensam. Vad ska bli verkets vokabulär, vilka är kvaliteterna? Är luften hon rör sig i tunn? Eller är den fylld av motstånd? Vilken relation till rummet ska kropp och rörelse ha? Vilka begränsningar är intressanta att sätta upp att brottas med och mot?
I nästa skede, i mötet med dansarna, utvecklas materialet, läggs nya lager, skapas nya skiftningar. Dansarnas tolkningar är centrala. Varje dansares personliga kvaliteter möter rörelsematerialet som ska utföras och utforskas.
Var är handen i detta nu?
Rummet, tiden binder samman elementen, bygger strukturer.
Rörelserna skapar stråk, gör de mentala och verkliga rummen läsbara.
Korsningar, brytpunkter.
En rumslig framtoning av linjära element,
Ibland ogenomträngliga, ibland en kil.
Imaginära material i rummet väcks till liv:
Böljande, kantiga, intimt undflyende.
Allt i rummet fungerar som material
Som sensoriska spröt är texturerna,
Vi ser dem inte men känner
Det är taktilt, en hand
Känsla av hud är starkt.
Dansen har beröringspunkter med så mycket; kropp, rytm, tid, rum, text, språk och mänsklighet., som Merce Cunningham säger: dans är en andlig övning i fysisk form.
Vad är det som tar vid där språket slutar? Vem är jag där? Är vi hemlösa eller hemma? Grovhet. Råhet. Stränghet. Frånvaro att vilja behaga.
När jag tänker på Helenas arbete går mina associationer till Paul Klee och Hilma af Klint. I likhet med Birgit Åkesson har dansen för Helena varit den metod där utforskandet, undersökande, kan göras ärligt utan förbehåll. Klees systematiserande, hans stränghet och flyktighet tycker jag mig också ana i Helenas konstnärsskap.
Antikens retoriker använde begreppet rytmzein för att beskriva hur en bra talare kunde få auditoriet i svängning, gungning, dra in lyssnaren.
Jag vill dras in och hamna i gungning.
Helenas verk understryker människolivets allvar- en frigörelse från det som vill behaga, som önskar kvalificering och t.o.m tillhörighet. För Helena tycks det handa om att återvända, försöka återvända till det mänskliga, det ursprungliga. Konsten när den erövrar livet, människans okränkbarhet. Det upphöjda och sårbara som det är så svårt att tala om, som så lätt blir banalt.
I Helenas värld lyckas dansen nå bortom det banala. Dansen erbjuder henne att erövra vår mänsklighet.
Jag tror att Helena i sin person och sitt konstnärsskap härbärgerar paradoxer, hon är fascinerad av språk, text men vill nå bortom orden- det finns sådant som inte låter sig fångas av ord men likt en mystiker så talar hon om det osägbara. Likt poeten undersöker hon mellanrum, detaljer som bär på helheter men som är viktiga, tunga. Hon styckar upp, dekonstruerar sammanhang där dessa inte finns. Dansen erbjuder det rum där paradoxer kan härbärgeras.
.. att stanna i detta flyktiga, att med rörelsen undersöka ett tillstånd som inte låter sig utforskas på annat sätt än genom dansen….
Helena Franzén är en koreograf hängiven rörelsens gränslösa variationsrikedom.– en koreograf vars verk präglas av det precisa i rörelsekvalitet och uttryck. Hennes verk beskrivs ofta med ord som ”fysisk intelligens”, ”rörelse-poesi med nerv och närvaro”, ”…skapar den artikulerade kroppens poesi” – beskrivningar som tydliggör hennes plats i det svenska danslandskapet. Det exakta i en balansförskjutning eller hur en arm skälver till – det är det som ger det koreografiska dess kommunikativa kraft.
Det finns i Helena Franzéns arbete en eftertänksamhet, en medveten försiktighet som skapar revor i rörelseflödet. Som stannar upp och kan övergå i ett stackaterat nästan nervigt tillstånd. Koreografin ger en upplevelse av att pendla mellan febril aktivitet och stilla reflektion – att vara i rörelse. En axel eller fot sätter igång en impuls som smittar, ändrar riktning och tonar bort. Undflyende, drömskt och djuriskt. Smygande kattlika rörelser som accentuerar det dynamiska och överraskande.
En konstnärs verktitlar kan ofta ge en ledtråd, vara ett slags vägvisare för åskådaren. Hos Helena Franzén väcker flera titlar nästan en rent fysisk nyfikenhet. Ord och kropp i dialog. Trigger Point (2010) kan associeras till akupunkturens begreppsvärld. När vissa punkter på kroppen aktiveras harmoniserar de med en annan punkt långt från den som gör ont. Något börjar någonstans och har en hittills obekant förbindelse någon annanstans. Slippingthrough my fingers (2011) – orden är fysiska. Vi har alla ett kroppsligt minne av att i händerna hålla fast något som är på väg att försvinna. Vatten, sand eller kanske livet självt.
Helena Franzén är en dansande koreograf som tillbringar många timmar i studion för att utforska nytt rörelsematerial. I samspelet med dansarna, deras olika sätt att möta och tolka rörelserna förändras och fördjupas materialet. Djup förtrogenhet med det givna materialet paras med dansarnas egenart. Relationen musik och rörelse är fundamental i Helena Franzéns koreografiska arbete. Tillsammans med musikern/kompositören Jukka Rintamäki har hon skapat närmare tio verk. Verk som genomsyras av ett gemensamt dramaturgiskt tänkande där musik och rörelse skapar intrikata och komplexa möten. Musiken och dansen ges likvärdig plats. Jukka Rintamäkis elektroakustiska musik ger ett audiovisuellt rum för dansare och åskådare att mötas i. Ett rum där det emotionella och associativa upplevandet får ta plats.
Helena Franzéns koreografi är mångtydig och skapar lika många tankar som känslor. Det koreografiska skapar möjlighet för ”Känslans skärpa, tankens inlevelse” för att låna filosofen Martha Nussbaums boktitel.
Tilldelades DANSPRISET av Samarbetsrådet för regional Dansutveckling 2024 inom kategorin: Koreografiska insatser/konstnärlig utveckling och med kriteriet: Höja status eller professionaliteten för området.
Helena Franzén har under sin långa karriär varit kompromisslös och konsekvent i sitt dans- och formspråk. Hon har sedan 1990-talet outtröttligt skapat dansföreställningar utifrån att även dans kan vara ett konstområde. Oavsett var och hur Helenas arbete presenteras finns en otvivelaktig konstnärlig integritet. De senaste åren har hon även riktat sig till en yngre publik utan att göra avkall på sitt unika konstnärliga rörelsespråk. Helena är en stark dansröst som hörs i hela Sverige och hon faller inte heller för det politiskt korrekta för att säkra nödvändiga ekonomiska stöd, utan behåller sitt fokus på dansen som konstform.
Tilldelades Ganneviks stipendium 2014 med motiveringen:
”En koreograf vars konstnärskap framstod som stringent och moget redan i början. Hon har sedan kompromisslöst och konsekvent undersökt dansens oändliga rörelsemöjligheter i tätt samarbete med musiken. Hon är en danskonstnär som genom sin egen extrema fysiska kontroll, tillsammans med sina dansare skapar den artikulerade kroppens poesi.”
Tilldelades 2011 Svenska Teaterkritikers Förenings danspris med motiveringen:
”Under mer än två decennier har Helena Franzén utforskat och koncentrerat sitt koreografiska uttryck. Envetet och med rörelsen i centrum har hon finputsat och renodlat sitt språk tillsammans med dansarna. Det senaste året har vi kunnat ta del av hennes känsla för tid, rörelse och rum i flera nya verk som visat att hon behärskar såväl stora som mindre scener. Helena Franzén stöper om det välbekanta och leder oss ut på ny och osäker mark. De musikaliska samarbetena med Jukka Rintamäki, Jenny Wilson och Daniel Fagerström känns självklara; musiken är en integrerad beståndsdel i hennes universum.”
Intervjuer och samtal
Danspodden Isadora
12 september 2024
Välkommen till avsnitt 95 av Danspodden Isadora! Helena Franzén, koreograf och dansare, är på besök och vi snackar och snackar och mycket bra kommer ur det hela. Mellan allt det dansrelaterade som kretsar kring dansen i allmänhet och henne i synnerhet så passar vi på att puffa upp en massa oumbärliga människor som befinner sig inom konstarten. Tänk vad viktigt det är – att uppmärksammas själv men att andra uppmärksammar det man gör – och säger det.
Det är fjärde gången vi träffar Helena i detta sammanhang – gå gärna tillbaka i historien för att lyssna på de andra avsnitten så du binder ihop det hela. Sök i hela vårt bibliotek så hittar du!
P1 Kulturreportage
7 jan 2020
Koreografen Helena Franzén: ”Jag tolkar världen genom kroppen”. 30 min – tis 07 jan 2020 kl 11.50
En av Sveriges främsta koreografer inom modern dans ser tillbaka på trettio verksamma år. Men vilka rörelser minns Helena Franzén ur sitt dansande liv?
Under 30 år har Helena Franzén skapat över 80 verk för svenska dansscener och internationella.
Hur går det till att koreografera dans och när blir rörelser en berättelse?
Vår reporter Anna Tullberg följer med till dansstudion där allt tar form, för att ta reda på vilka minnen som egentligen är starkast hos en koreograf som ogärna ser bakåt och som tänker att det bästa fortfarande ligger framför henne.
Cecilia Malmström Olson samtalar med Helena Franzén om dansen.
2019.
Ett samtal med Cilla Olsen, dansare och konstnärligt ansvarig på Kungliga Svenska Balettskolan.
Intervjuare Ann Larsson. 2019.
Ett samtal med Elizaveta Penkova om dansen och samarbetet med Helena Franzén
Intervjuare Ann Larsson. 2019.
Intervju med Helena Franzén inför premiären av Fading på GöteborgsOperan 2011.