Bilder tagna i samband med urpremiären 2022. Hösten 2025 och framåt medverkar nya dansare! Foto Håkan Jelk

Marit-Shirin Carolasdotter
Jag känner att jag härrör från många platser i världen, lämnar avtryck och djupa rötter dit dansen leder mig. Det har inte alltid varit självklart för mig vart jag känner hemmahörighet, men att vara i ständig rörelse är det som har definierat mig och blivit min kompass genom flera
landskap, bland annat till Sápmi.
Mitt starkaste och första dansminne kommer från min pappa och den kurdiska dansen från det att jag kunde stå, en dans som är ett uttryck för både motstånd och gemenskap, och som blivit till mitt språk. Att få delta i det här projektet är viktigt, då vi ger näring till gemenskapen i norra Sverige, och genom vår danskompass öppnar en dörr till nya relationer.

Johanna Forsehag
Jag växte upp i Umeå, där jag tidigt blev introducerad till dansen via Balettakademiens salar. Det hade lika gärna kunnat bli någon annan aktivitet, men slumpen avgjorde, och dans det blev. Vad som började som barndans med sjalar och “hoppa över bäcken”-lekar fortsatte så småningom med djupdykning i allt fler dansstilar och en konstant växande kärlek och förundran. Dans hade kanske inte en självklar plats i vardagen, varken bland nära vänner eller i samhället generellt, men det var något visst med det som fångade min nyfikenhet och fick mig att fortsätta.
För mig personligen känns det väldigt ärofyllt att få möjlighet att arbeta med dans i norra Sverige. Det känns också viktigt att få medverka i att dela med mig av min största kärlek – dans – på hemmaplan, och att få möjlighet att sprida dansens egenskaper, kraft och magi, på scener runt omkring. Dans borde finnas tillgängligt för alla, oavsett stad eller landsbygd, som vill komma i kontakt med det. Dans kräver, dans ger. Dans överraskar, håller en på tårna, och bjuder in till (möjligen?) nya intryck.

Linn Lindström
Jag är uppvuxen i Piteå. En stad som då blomstrade när det kom till möjligheten att kunna utöva och ta del av konst och kultur. Därav kunde jag dansa i kulturskolans olika grupper flera timmar i veckan och även senare under högstadiet studera på Christinaskolans dansprofil. Då under ledning av Svenska Balettskolan. Jag är så tacksam att jag gavs dessa förutsättningar som varit avgörande för min väg in i yrkeslivet. Mitt första dansminne är starkt kopplat till glädje och skratt, fötter som stampar utefter en inneboende rytm. Därefter minnet av mamma som spelar på tamburinen medan vi färdades med hoppsasteg genom salen. Under de senaste åren har jag verkat mycket i norr. Jag lyser stolt med min närvaro här då jag anser att dans- och scenkonst ska vara tillgängligt för alla. Kanske kan jag även inspirera någon till att våga drömma och satsa på en karriär inom dans.

William Säfström
Jag växte upp i Nordmaling 5 mil söder om Umeå och upptäckte inte dansen förrän jag var 17 år och gick 2:an på gymnasiet i Umeå. Där gick jag en extra kurs i dans och blev snabbt fast då det kombinerade mycket av andra tidigare intressen jag haft som musik, teater och rörelse. Dessutom hade jag en fantastisk danslärare vars passion för dansen var smittande och gjorde så att jag blev ännu mer intresserad av dans som konstform. Dans i sig var inte något jag trodde jag kunde hålla på med som yrke men jag minns väldigt tydligt hur jag alltid har rört mig till musik och funnit det väldigt frigivande att få ge kropp åt musikaliska uttryck även från väldigt ung ålder. Redan som barn brukade jag hoppa runt i gungan hemma till låtar på tv och radio som spelades. Därför är det en otrolig lyx för mig att få komma hem där jag växte upp och dela med mig av dansen som jag har gjort en resa med i vuxen ålder och förhoppningsvis få andra att uppleva och känna dansen så som jag har fått.